Jag har på eget initiativ gått och testat mitt kalkvärde regelbundet sedan jag blev gravid eftersom jag ju är mjölkallergiker, pyret tar väldigt mycket kalk efter det att skelettet började bildas och jag hade för lågt värde när jag var på hälsoundersökning 2009. När jag var och testade senast för ca två veckor sedan så hade kalkvärdet börjat sjunka, precis det där jag ville veta om det gjorde så jag får öka kalkintaget. De sa då att en läkare skulle ringa upp mig och prata om saken. Han ringde inte. Jag bokar en ny tid varje gång jag varit och blivit stucken i armen och nästa gång jag ska och testa värdet är första april. Men idag när jag kom hem hade jag fått en kallelse för provtagning nu på fredag. Så jäkla mycket hade inte kalkvärdet dippat iväg så det är så akut, jag får gå upp och fråga vad grejen handlar om. Ska jag bara ta ett nytt prov kan jag lika gärna vänta tills april och på egen hand öka dosen kalk men får jag tid med en läkare samtidigt så är det en helt annan grej.

* Man kan bli fumlig, jag har blivit otroligt fumlig och har sedan i lördags haft sönder: 1 tallrik, en mugg, en skål och ett glas. Plus att jag snubblade och hällde ut en massa vatten i gästsängen.

* Idag såg jag ut som ett spöke.

* Denna hunger som aldrig tar slut men matlusten är stendöd eftersom jag är trött på att äta

och jag har sovit som en kratta. Igen. Ont i magen inatt.

Jag längtar efter att få börja känna mig lite pigg igen. Jag känner att det är väldigt mkt vintertrötthet som spökar. Den brukar komma såhär års. Segt. Man kanske skulle boka in sig på Sol och sand i Ytterby och få lite låtsas-sol på sig? Fast kroppen vet ju att det inte är riktig sol och jag behöver nog liiiiite mer än en timme för att börja känna livet och våren återkomma. Jag har verkligen gått på sparlåga hela vintern. Blir väl så när man har ett litet pyre i magen stökar med hormoner och illamående och grejer. Oh well.

Det som gör mig mest frustrerad just nu är att jag blir så sur över allting. Jag blir sur om mina vänner gnäller över fel saker, om CJ råkar glömma disken igen, om datorn på jobbet segar ihop osv. Jag tycker inte riktigt om den person jag blivit den senaste tiden. Så det blir väl till att jobba ännu hårdare på självkänslan och hoppas att det hjälper mig att ta mig ur det här men jag vet inte om det fungerar när det är så mycket hormoner som stökar. Det är inte roligt att vara ett pms-monster dygnet runt i flera månader.

Nu har hormonerna börjat kicka in ordentligt på mig. Och om jag inte får i mig tillräckligt med mat så att blodsockret sjunker är det inte säkert jag märker det utan helt plötsligt blir jag helt vansinningt arg eller ledsen över något. Jag tvingar mig att äta något och vips är den där vansinnigheten borta. Folk romantiserar verkligen graviditeter. Som det känns just nu blir det en graviditet. Hur orkar man gå igenom det här flera gånger? Det illamåendet jag hade i början kändes EXAKT som helvetet jag hade i tio år som barn vilket väckte upp en massa ångestkänslor för mig. De där tio åren har jag fortfarande inte kommit över och jag litar sällan på läkare.

jag visste ju att humöret kunde gå upp och ner men det här var jag inte riktigt förberedd på. Det står i böcke roch hemsidor att nu är du förmodligen lika pigg som du var före graviditeten - det är jag inte. Jag är fortfarande löjligt trött.

Stressar jag minsta lilla får jag ett helvete med smärta och illamående. När lär man sig att inte göra häftiga rörelser?

Jag vet att hittills har jag varit förskonad ifrån mkt som kan stöka med graviditeter. Jag är inte förstoppad, jag kräks inte dagligen, jag har än så länge inte haft den där graviditetshuvudvärken en del har.

Jag ser verkligen fram emot att pyret kommer ut och att hormonerna börjar lägga sig sedan. Vet att det kan ta ett tag. Men de kommer att lägga sig.

när ens kropp fuckar ut totalt av alla hormoner och hur knäpp jag blir när jag inte får i mig mat direkt när jag är hungrig. Jag trodde jag var mätt, jag åt lite vid 16. Tog tåget hem 16:47 (tåget avgick 17:00) när jag kom hem hade jag skitlågt blodsocker utan att fatta det själv utan freakde ur fullständigt och undrade varför. Nu efter att ha ätit två toast (såna dubbelmackor man kör i sån där toaster) med ketchup och tonfisk börjar humöret klättra uppåt men jag är vansinnigt hungrig och ingen inspiration alls till mat. Eller jo jag skulle vilja ha blomkålsmos men mixern fuckade ur för ett tag sen och jag vill inte stå och mosa blomkål med plastvispen. Det blir så klumpigt och blomkålsmoset vill jag ha slätt. Dagens i-landsproblem.

Vad händer egentligen i Helles liv? Massor. Och ingenting. Det är nog en bra sammanfattning =D CJ jobbade sin första dag som fast anställd igår =D Vi skulle fira med jordgubbar tyckte han. Jag öppnade förpackningen och hittar hälften av gubbarna håriga och resten bruna going on hairy. Så han fick åka tillbaka och byta ut dem illa kvickt för att vi skulle hinna avnjuta några innan jag somnade. Det är verkligen skillnad på svenska och icke svenska jordgubbar. De icke svenska smakar knappt något.

Jag vaknade upp med underbar migrän igår och ont i magen så jag låg mest hela dagen med en kudde mot magen.

Idag har jag jobbat på, tappat kollen på bomfundamentet ser ut och sedan fick jag koll på det igen. Håller på med mat. Försökte koppla av i badet förut men grannen drog igång betongborren precis så det blev inte långvarit i badkaret om man säger så.

Fick en grattiskram av A på jobbet. Hon har precis kommit tillbaka från sin mammaledighet så hon hade missat nyheten =) Och apropå den så går det som det ska än så länge. Putmage har jag fått och putnaveln kommer inte dröja länge till. Jag tappade navelsträngsstumpen för tidigt när jag var liten så naveln ser lite halvskum ut och den kommer börja puta väldigt snart. Behövs inte många cm till runt kaggen för att den ska komma.

Annars har jag blivit apförbannad över idioter som anser att killar som tycker om rosa, glitter, nagellack och balett ska räkna med att bli mobbade och att de till och med förtjänar det. Vad är det för hemskt sätt att se människor? Alla är vi olika. Min ena bästa killkompis älskade att ha klänning när han var liten. Docklekar var han absolut med på. Han är idag inte ett smack intresserad av klänningar, har flickvän... Jag förstår mig inte på folks homofobi eller i det här fallet är det väl mest att folk är livrädda för folk som bryter det som anses vara norm. Jag saluterar den modiga 6-åringen som har hamnat i fokus och jag saluterar hans mamma för att hon låter honom vara sig själv, att hon låter honom dansa balett och ha rosa kläder och nagellack om han vill det. När jag tänker efter hade jag ju faktiskt en kille i klassen i högstadiet som hade nagellack varje dag. Han har också flickvän idag, han blev inte ett dugg mer homo pga nagellacket.

Jag har förfasat mig över hur folk behandlar folk som av olika anledningar inte lyckas hitta jobb, alla arbetslösa är inte lata drägg som bara ligger på sofflocket som många tycks tro. Jag har förfasat mig över att folk anser att ALLA sjuka är lata drägg som ligger på sofflocket. Det är inte heller sant. Ja absolut, det finns ett fåtal som utnyttjar samhället för att slippa jobba men det är inte många. Jag begriper inte att det får fortsätta såhär. Jag blir mörkrädd och har tappat stoltheten över att bo i det här landet. Folk är inte längre lika värda, folk får inte likvärdig vård. Det ska inte vara såhär i Sverige 2011.

En barndomskompis lillasyster skrev på sin FB att hon kanske skulle öppna eget som bröllops- och festkoordinator. Drar mig till minnes att det var en som tyckte att jag skulle bli det efter att jag fixat så att hennes bröllopsdag inte havererade fullständigt. Tjejen hade ALLA planer i sitt huvud men hade inte meddelat någon av dem till de som hon tog förgivet skulle hjälpa till, hon hade med andra ord inte frågat om jag kunde hjälpa till i bakgrunden under bröllopsdagen. På något sätt lyckades jag reda ut grej efter grej och fick det att flyta hyfsat trots bristen på information och ett barn som lekte med spisen... Jag är stolt över att jag rodde i hamn den dagen men jobba med det? Nej tack. Jag kan fixa i bakgrunden om någon vän ber om det. Men då vill jag veta hur personen som har festen/bröllopet vill ha allting så jag slipper springa och fråga femtioelva miljarder gånger under dagen/kvällen ifråga.

på fikat. Dem andra som satt runt bordet satt och asgarvade riktigt rått åt folk som tror på spöken. Jag förstår inte hur man kan sitta och rått asgarva åt något som många tror på, jag tror inte på Gud men jag sitter inte och asgarvar åt folk som gör det. För mig är det samma sak. Bara för att någon tror på något som en annan inte tror på har man inte rätt att idiotförklara den troende.

Jag tror på spöken men jag tror inte på gud. Jag tror på spöken eftersom jag både sett, hört och känt ett stort antal. Jag tror inte på den gud som det står om i bibeln och liknande böcker. Dessa böcker är för mig uppdiktade sagor proppfulla med motsägelser, incest med mycket mycket mera. Jag har svårt att förstå att någon kan tro på det men jag sitter inte och asgarvar dem rakt upp i ansiktet för det.