Över en natt sköljde mina gravidhormoner över mig totalt. Jag är sur och lättretlig som sjutton. Jag vaknar sur, grinig och självcentrerad och vill bara dra täcker över huvudet och strunta i precis allting. Jag trodde min självkänsla hade åkt ner en massa men det känns inte riktigt som det. Men det känns inte alls bra att jag är tillbaka i det här beteendet som jag hade för några år sedan.

Varje morgon vaknar jag och känner att det gör ont i fötterna, det gör ont i händer, det gör ont i axlarna och nacken för att jag måste sitta i en sån konstig ställning på jobbet annars är magen ivägen för bordet. Varje morgon blir jag irriterad över att det ska behöva ta en hel timme från dörr till dörr med kollektivtrafiken till och från jobbet. Särskilt när bussarna skiter i att vänta trots att de ser att tåget nu kommit in på stationen och hälften av passagerarna är på väg mot bussen. Nej då kör vi. Hej då resenärer. Fast de slår ändå inte den där otrevliga busschauffören i Motala (?) som körde ifrån oss tågresenärer som han skulle köra. Vi fick order av tågpersonalen att samlas kring Green Cargokillen  så att alla skulle gå i samlad tropp till bussen. Sagt och gjort, det gjorde vi och vi gick mot bussen. Det var alltså en vanlig lokalbuss typ som skulle mot Hallsberg. Han hade fått order om att vänta på oss. När vi började närma oss bussen vinkade Green Cargokillen för att visa att nu är vi här. Då pekar busschauffören finger åt oss och kör iväg!!! Snavka om vi blev snopna och chockade. Den Green Cargokillen var verkligen en klippa. Han ringde runt och ordnade taxibussar åt oss allihop. När vi insåg att alla utom jag skulle hinna med sina tåg och mitt tåg var det sista som gick för dagen och det är långt från Hallsberg till Krylbo, så ringde han runt och frågade hur vi skulle lösa det. Alla var överrens om att jag inte skulle sova över på stationen utan de sa att vi betalar taxi åt henne hela vägen så skickar vi räkningen till bussbolaget sedan (jag hoppas de gjorde det. Taxiresan gick på runt 20 000kr från Motala hela vägen till Avesta) Varav nästan 12 000 enbart var för min resa Hallsberg-Avesta. Han körde mig direkt hem till mamma eftersom vi ändå körde förbi där. Han slapp köra ytterligare tre km och mamma slapp åka och hämta mig. Nu ska jag dra på mig skor på mina värkande fötter och linka iväg till bussen.