Jag har haft några riktigt skrala veckor. Hormon och humörsvängningar, jag har sovit jättedåligt i två veckor (jag har sovit max fyra timmar per natt och jag behöver åtta - visst kan man se det som en förträning inför vad som komma skall men jag hade nog hellre fått sova ordentligt åtminstone två månader till), jag fick en grej att rita på på jobbet som jag aldrig gjort förut men jag tänkte att jag testar att rita upp det så får vi se hur det går. Det gick inte alls. Har suttit och känt mig urkokad i flera dagar. Igår ställde jag krav och fick hjälp med hur jag ska komma igång. Tiden tickar ju liksom iväg. Jag har iaf skrivit i min må-bra-bok varje dag i någon vecka nu. Det märks jättesnabbt när jag inte gör det. Jag vet ju inte om det enbart har berott på det eller om det är i kombination med hormonerna som dansar hambo i min kropp. Skulle tippa på att det är både och. Det dröjer bara några få dagar innan jag börjar märka om jag inte tränar upp min självkänsla. Den rasar i golvet med full kraft. No good. Men på sätt och vis är det nyttigt att ha insett detta eftersom jag då får en extra morot att fortsätta skriva.

16:55 bussen var sen. Hela två minuter. Jag säger inget om att bussen är sen. Det är mer regel än undantag. Jag stod i den stora busskuren på Ytterbystation, den är ca 10m ifrån "min" busshållplats. Plötsligt kommer bussen körande, alldeles för fort, jag reste på mig och började gå mot busshållplatsen. Chauffören släpper på en tjej. Stänger dörren, öppnar dörren och släpper in de två lata dräggen som inte orkade gå 2,5 meter till närmsta papperskorg, jag är nu 1m ifrån dörren på bussen. Då stänger chauffören dörren igen och GASAR verkligen järnet därifrån. Direkt efter busshållplatsen måste chauffören svänga höger, köra rakt fram kanske 10-15meter och sedan svänga vänster. På denna korta sträcka ska dem korsa ett övergångsställe. På övergångsstället går en äldre dam som också hade tänkt åka med den bussen, chauffören höll på alltså på att köra över henne. Hade han kört lite fortfare hade han inte hunnit stanna, tanten blockerade vägen och fick chauffören att öppna dörren och sedan gasade han järnet därifrån.

Jag hade inte sagt så mkt om jag hade varit 5meter bort ifrån dörren, men EN YNKA METER. Kunde f*nskapet inte kunnat vänta de 5 sekundrarna det hade tagit för mig att gå den där sista metern? Om ens 5 sekunder? Skräp säger jag.

känns det som att jag har lust att sitta och säga. Suttit i fyra timmar och fått hjälp att reda ut kassabok och deklaration. Förhoppningsvis är deklarationen rätt ifylld. Håll en tumme.

Energin och humöret är någonstans. Var vet jag inte. Jag trodde det skulle ta typ två timmar att fixa deklarationen men det tog mer än det dubbla och därmed tog det det mesta av min energi jag hade.

Hemmet skulle behöva dammsugas och golvet torkas men jag orkar f*n inte bry mig. Det får se ut som skam till nästa helg.

Jag tror jag ska sätta mig i soffan och stirra en stund.

Det står på många sidor om graviditetsklåda på magen. Min mage kliar sällan. Brösten däremot kliar så jag blir galen och jag kliar ofta upp sår. Det spelar ingen roll hur mkt jag smort in dem känns det som så kliar dem. GAHCK. Nej jag tänker inte lägga ut någon bild på mina sönderkliade tuttisar =)