P-O på jobbet som fyller 70!

Och Petra och Chris som firar 2 år och 8 månader. http://petrisens.blogg.se/touchandgo/

Vad kan man säga annars? Det är lördag. Jag har varit på bibblan, trasat sönder hörsegångarna när en av esteterna "sjöng" John Lennons Imagine. Jag är hemskt ledsen men den killens röst och mina öron fungerade INTE ihop för fem öre. Sedan var vi och fikade på L8s (jag länsade spargrisen eftersom jag var så trött på att inte göra något och tyckte vi var värda en fika) så jag fikade en bit Divinekakbit med sojagrädde och CJ en bit banan och choklad-kaka med sojagrädde. Naturligtvis en varsin mugg té till. Sedan var och handlade på MAXI som var fullproppad borta vid frukten eftersom de firade att de blivit miljöcetrifierade. Jag lämnade en lapp där jag tyckte att de borde koppla upp sig på något sätt så det kommer in nya allergiprodukter lite snabbare. Jag vill verkligen smaka Oatlys havreghurt. (mjölkfri yoghurt gjord av havre). Vi åkte hem. Pratade lite med Å som var ute med sina två småhundar. Gick in. Gjorde lunch. Åt. Inte gjort mkt vettigt sedan dess. Sett på film och glott på tv samt suttit vid datorn. Jag är inte vidare produktiv idag men ville ha en löjligt lugn dag eftersom jag sovit så dåligt under två veckor, inatt sov jag som en gris mellan 23 igår kväll till 09.00 idag. SÅ skönt.

Cj har börjat sova dåligt igen=jag vaknar flera gånger varje natt för att han går upp och ner ifrån sängen. Så när det andra lugnat ner sig börjar hans kropp tjafsa istället.

Det är något bös i luften hemma som gör att både jag och CJ mår dåligt i luftvägarna. På torsdag kommer dem och fuktbesiktar lägenheten. Jag vill faktiskt att de ska hitta något så vi får en förklaring på varför jag vaknar varje morgon med en lunginflammationskänsla i kroppen, men eftersom den försvinner ur lungorna väldigt snabbt så fort jag går ut (bihålorna är ju dock fortfarande igenkorkade i flera timmar efteråt) så är det inte lunginflammation. CJs luftvägar är ju också åt helvete och det blir ju inte bättre av att det inte finns jobb så han kommer ut ifrån lägenheten på dagarna så han andas in vad det nu är för skit många timmar varje dag.

Hittar dem ingenting vet jag inte vad vi ska göra. Vi måste nog flytta isåfall. Och det har jag inte råd med. Och inte vi heller så länge inte CJ hittar jobb.

Jag skulle vilja skicka ut ett öppet brev till alla arbetsgivare därute som kräver arbetslivserfarenhet, men hur f*n ska folk kunna få det när ingen j****l är villig att ge ungdomarna arbetslivserfarenhet? Det är inte särskilt roligt att vara arbetslös när man närmar sig 30. Nu lyckades ju jag snubbla över ett jobb jag kom in bakvägen på men jag kommer aldrig glömma förnedringen att inte ha jobb. Att tusentals folk här i Sverige ansåg att jag var en lat bidragssnyltare som inte lyfte ett finger. Att jag sedan sökte jobb så jag blev sjuk av stressen visste ju inte dem något om, jag visste ju men har man redan dålig självkänsla får man ännu sämre självkänsla när man söker jobb efter jobb och inte ens får ett nej tack som svar. Jag sökte över 600 jobb, rättelse, jag slutade räkna när jag hade sökt 600 jobb. På dessa kom jag på FEM intervjuer. På alla utom en åkte jag ut eftersom jag inte hade någon arbetslivserfarenhet. Det enda stället som var villiga att ge mig en chans är det företag jag har jobb på nu, men jag hade ju iallafall haft praktik med AutoCAD så jag hade fått lite mer insyn i hur det fungerade och hur roligt det är.

Önskar bara att jag slapp försvara mig. Nästan varje gång det kommit en ny hit och de får veta att jag inte är ingenjör så får jag frågan, på olika sätt, Men hur fungerar det? Inuti huvudet säger en väldigt elak sarkastisk röst att Ja vad tror du? Jag har varit här i flera år nu och det hade jag inte varit om dem inte hade varit nöjda med mitt jobb. Dessa ord säger jag inte högt utan upprepar snäll att Jo det fungerar oftast väldigt bra och jag får lära mig grejerna efterhand och får läsa på lite extra när jag står inför en ny utmaning jag inte stött på förut.

Varje gång har iallafall den uppdragsledare som gått runt med den nya, oftast är det SÅ, också försvarar mig med att det går jättebra bara de tänker efter lite vad de ger mig för uppdrag. Jag har kunskapsluckor och det VET jag. Men jag får ju lära mig det efterhand. Jag hade inte klarat av en ingenjörsutbildning med all matte. Jag har läst A-kursen i matte 5 gånger nu och jag förstår fortfarande lika lite. Okej aningen lite mer har fastnat den här gången men inte alls så mycket som skulle behöva fastna. Jag gör verkligen mitt bästa för att inte få ett emotionellt utbrott varje gång jag sitter med böckerna och blir frustrerad. Men jag känner mig fullständigt värdelös när jag läser och läser och jag verkligen inte fattar vad de menar. Och särskilt inte på ett tal jag gjorde igår där de frågade om priset var proportioneligt. Jag räknade och fick ut att nej det var det inte, men i boken stod det att det var det visst. Men jag fick decimaler som skiljer sig=för mig är då inte priset proportioneligt. Men det beror ju på hur mycket man avrundar förståss och det har varit en grej i boken som inte är helt bra. Det är inte många gånger det stått hurpass man ska avrunda.

När jag flyttade in här så tog det två veckor innan jag fick tillåtelse att sova i sovrummet för den jag inte ser som bor här. Nu när CJ åker bort över natten blir jag utsparkad ur sovrummet av den jag inte ser men som bor här. Nej jag menar inte CJ.

På två veckor har denna person tyckt att det varit asroligt att väcka mig varje natt. Och nu eftersom CJ inte varit hemma har jag blivit uttvingad i vardagsrummet på madrass som är för tunn för min kroppsvikt. När man väl lyckas somna så tycker personen att jag ska väckas varannan timme. jag är trött helt enkelt.

Mensen kommer om en vecka. Detta märks genom att Helles kropp skriker efter kladdkaka med pepparkakssmak. Choklad. SOOOOCKER. Blaj.

En väldigt trött sådan. Var en lång arbetsdag igår. Tog sovmorgon en hel timme imorse. Hjälpte inte. Var fortfarande helt knäckt i kroppen. Jobbade över idag. Jagade skor. Hem till Inger och hämtade Hand Cure och pratade lite, nu sitter jag och lyssnar på en otroligt vacker låt jag aldrig hört förut.

http://www.youtube.com/watch?v=LPn0KFlbqX8

Sova snart. Upp imorgon och jobba ca 5 timmar (om jag räknat rätt).

Stress stress.

Fick en gratis session av Kaj, tusen tack. Jag tänkte att eftersom jag redan hade tagit ut de där pengarna så skulle jag leta skor. Alla vettiga skor kostar från 700 och uppåt så det blev inga skor idag.

Däremot lovade jag Kaj att börja kika på det här med målplanering! Började läsa i boken på bussen hem. Jag ska även få tummen ur och använda irritations- och rädslemetoden. Jag fattar inte varför jag inte gjort den. Den är ju inte ett dugg ansträngande och fungerar. Jag har ingen bra förklaring och tänker inte bortförklara mig heller. Jag har helt enkelt slarvat. No good. Gör om gör rätt.

När jag gick och letade skor och jag blev tröttare och hungrigare för varje minut var det svårt att hålla humöret på topp. Jag blev inte grinig men nedstämd. Lågt blodsocker är inte bra i samband med att man inser att man inte har råd med vettiga vinterskor. Jag är för praktiskt lagd av mig för att köpa ett par skor för att dem är fina. Användabara skor ska det vara. Helst något kängliknande. Kollade varenda butik inne på  Nordstan men hittade inget som tilltalade mig.

Funderar på att gå till *rys* skopunkten någon dag i veckan. Och ska kolla av Sportson på backaplan också.

Nu ska jag titta hur det går med maten. Jag är helt färdig. Vet inte riktigt vad det är med mig. Energin finns inte riktigt där.

I helgen har vi haft besök av min far. Det har delvid varit en väldigt känsloladdad helg då jag fått svar på en del frågor och funderingar kring min pappas skilsmässa samt min farfar som jag aldrig fick träffa eftersom han dog när pappa var 14. Jag har alltid trott att det var när pappa var 16 men det var alltså vid 14 års ålder. Och jag föddes 12 år efter det så naturligt träffade jag aldrig Gunnar.

Min farfar är en sådan person jag aldrig träffat men som jag på något sätt sörjer. Jag sörjer att jag aldrig fick träffa den mannen. Han verkade så cool och snäll. Tänk om han hade fått hjälp mot sitt höga blodtryck så hade han kanske funnits såpass länge att jag åtminstone hann träffa honom. Men men. Sånt är livet.Jag fick även svar på lite funderingar jag haft kring min fasters bortgång och ett stort familjegräl som skedde i samband med detta men jag tänker inte skriva något om varken det eller skilsmässan då jag känner att det är för personligt.

Vi har ätit god mat. Åkt Göteborgshjul. Strosat runt i centrum inne i Gtb. Spelat Wii Rock Band The Beatles. Wii sport och balance. Det har varit avslappnat och mysigt. Ja han har fortfarande sin korta stubin men det har fungerat väldigt bra ändå. Och Cj och pappa fungerar så bra ihop. De har spelat gitarr ihop flera gånger under helgen och pratat och diskuterat. Riktigt roligt att se.

Idag har jag varit på medlemsmöte och 1-årskalas. Stora smällen fyllde nyligen 1 år så idag hade vi lite knytis. Var himla trevligt.

Jag är fascinerad över mig själv, att jag har så svårt för att säga hejdå till folk vid tåg. Nu för tiden måste jag gå därifrån innan tåget börjat rulla ut ifrån perrongen för annars blir jag helt knäckt. Det är jobbigt nog att behöva säga hejdå för flera månader framåt, att då se tåget ta mina älskade bort ifrån mig, det går inte längre. Jag är känslomänniska. Det är bara så. Allt eller inget... Typ...

Imorgon ska jag till Kaj för första gången på ca 1,5 månad. Blir intressant. Sedan ska vi ha en session till före jul men efter det blir det mest uppdateringar någon enstaka gång/år. Det känns ju f*n sorgligt på något sätt. Jag har verkligen uppskattat de där timmarna med honom. Det har varit väldigt roligt, tufft och lärorikt. Nu är det bara för mig att fortsätta och inte ge mig. Jag har nått otroligt långt under det här året, längre än jag trodde att jag kunde komma men det är en lång väg kvar.

Jag behöver fortfarande träna mig på att säga ifrån när något inte känns bra. Att tillåta mig att ta plats. Att inte rasera mig så totalt som jag gjort hittills när jag pluggat matte. De senaste två gångerna har jag verkligen tvingat mig att andas jäkligt djupt och inte bli så hysteriskt arg på mig själv när jag inte fattar. Jag har kommit till stadiet gnällig, ska komma över en tröskeln också.

Seg dag på jobbet. Kändes som att den aldrig skulle ta slut. Det tar ett tag för mig att vänja mig när man går över ifrån sommartid till vintertid och vice versa.

Det är ju mörkt när jag drar till jobbet och mörkt när jag kommer hem. Det suger. Behöver vända mina tankar kring detta. Uppdraget startas upp nu.

Efter jobbet gick vi hem till Eva och Janne för att titta på bilder och video ifrån deras bröllop. Det fanns görsnygga eldpoibilder på oss =D Så vi lär gå dit snart igen med ett USB-minne =)  De bjöd på mumsig älg (kokekött) och rotsaker kokta i älgspad... yumyum... Päronkaka till efterrätt. Nu blir det hårt att inte äta skräp ett tag framöver igen. Förhoppningsvis ska jag kunna träna nästa vecka också.

Ett långt varmt bad. check.

Cj har sålt sin elgitarr. check. Och gissa tre gånger vem som köpte den!!! En halvtimme efter att CJ hade lagt ut den på blocket fick han ett sms där det stod typ att hej jag är intresserad av din elgitarr. Är du den CJ jag tror att det är? Det visade sig att det var Petra ifrån Stora smällen som flyttat som ville ha gitarren =D hur liten är världen egentligen!!!! Så hennes pojkvän var här och hämtade den för en stund sedan.

Nej nu måste jag verkligen släpa mig i säng.

Kram på er och god natt

Imorgon kommer min far