barnprogram som hjärntvättade mig på ett oerhört bra sätt när vi var små. Jag älskade Trasdockorna när jag var liten. Än idag älskar jag introt: http://www.youtube.com/watch?v=QuJDMKAZGGs

"Att va söt o lika som bär va är det å ha? Lite annorlunda är inge fel o va. Om man e av en annan sort....varför ska man kastas bort? Lite trasiga och knasiga, de e vårt trasdocksgäng lite trasiga och knasiga, de e vår refräng. E din näsa sned eller armen ur led och din tå är gul och blå, lappre(?) säger trasdockan du e lika bra ändå. Fast trasiga och knasiga vi sjunger vår refräng lite trasiga o knasiga de e vårt trasdocksgäng."

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag är stolt över att tillhöra ett trasdocksgäng. Jag tyckte det lät bra det där att man inte behövde vara söt och lika som bär för att vara okej ändå. Det fanns flera barnprogrma när jag var liten där man (tror jag) försökte få barn att inse att bara för att man inte är exakt likadana, att en del har någon form av funktionsstörning etc etc så var man helt okej ändå, att man inte skulle vara rädd för att prata med någon som såg lite annorlunda ut. Det gjorde att när jag gick i mellanstadiet och det kom ett syskonpar till klassen där systern hade ett lite annorlunda utseende så struntade jag fullständigt i det. Jag pratade med henne och hon var med i våra lekar. EN dag försvann de bara. Inte ens vår lärare vet var de tog vägen. Vi har undrat många gånger över var de tog vägen. Det har spekulerats i att de var gömda och var tvungna att fly. Jag vet inte. Jag minns inte deras efternamn, vet ju inte ens om de namn vi fick på dem var deras riktiga namn. Patricia och Daniel, det var hur som helst trevligt att ha er i klassen!!!!!!! Jag hoppas ni har det bra