en intressant intervju på P1 (tror jag) det var om sjukskrivna, rehabilitering osv.

Jag kom fram till att ja jag håller med om att det var för lössläppt förut med sjukskrivningar, folk som sjukskrev sig år efter år fast dem egentligen inte riktigt behövde det. Men jag vill inte ha det här sjuka samhället som har börjat växa fram där folk som är sjuka på riktigt blir betraktade som parasiter för att de råkat skada sig eller vad det nu är för något som gör att de faktiskt inte kan jobba. Idag blir folk som nästan ligger för döden kommenderade att UT OCH JOBBA MED DIG LATMASK. Jag vill ha en medelväg. Där försäkringskassan och läkarna är lyhörda för vilka som faktiskt inte kan komma ut i arbetslivet igen och vilka som kan ut och jobba eller åtminstone prova olika grejer. Inte att man ska dra alla över en kam, att alla som är sjukskrivna, arbetslösa etc är lata dönickar som bara ligger på sofflocket för det är inte sant för fem öre.

Jag har träffat ett antal människor som varit utan arbete på ett eller annat sätt, kan nog lugnt säga att det är 100pers. TVÅ av dem har varit arbetsvägrare där den ena fick jobb tilldelade av soc och när hon hade sin provanställning så misskötte hon sig med flit för att inte få jobbet. Den andra som var hennes sambo visste soc inte ens om att han bodde i samma lägenhet, han hade inte gått gymnasiet. Tror han även hade ett år kvar på högstadiet som han inte gick till.