Just nu har jag funderingar över hur jag ska lösa några energitjuvar som jag inte kan ta bort ur mitt liv hur som helst. Tur jag har Kaj-tid idag så jag kan fråga om han har några bra tips på hur lösa garnnystanet i min hjärna som trasslat till sig.

Ibland undrar jag vad folk tänker med. Och varför dem inte är villiga att förändra sig. De säger dem är trötta på sin vardag och det sätt de beter sig men dem kan inte vara det på riktigt eftersom de hittar på än den ena än den andra ursäkten för att slippa förändra sig. Ja det är jobbigt under processen men sanningen är att det går åt mer energi till att gå runt och sura än att gå runt och vara glad.

Det är inte bara en person som är på det sättet runt mig utan det är snarade 5+. Flera av personerna har fått olika må bra böcker som dem inte ens har öppnat trots att de påstått att jo nu vill jag förändras.  

Den ena kan förvänta sig en sommarpresent av mig i form av boken Att välja glädje för jag är så fruktansvärt trött på allt gnäll ifrån den personen så det står mig upp i halsen. Ja läser du det här senare när du fått boken så förlåt men det är verkligen asjobbigt att lyssna på hur pestigt allting är HELA tiden. Jag har undrat många gånger varför är du aldrig glad? Egentligen på riktigt? För det är inte den och den personens fel att du är på dåligt humör jämt, det är du själv som väljer att stanna kvar i den känslan.

Jag H-A-T-A-R fotboll. Kan man sjukskriva sig för att slippa höra bla bla fotboll bla bla fotboll bla bla bla fotboll varenda fika- och lunchrast? När tar skiten slut så man slipper eländet?