lågkonjukturen ska ta slut azap så att alla som behöver ett jobb hittar ett. Det är absolut frusterande att behöva vända på ören men det finns ju inga jobb. Det var dåligt med sånt förut, nu är det katastrof.

Inatt har jag sovit jättedåligt. Vaknat, vridit, vänt. Pga en kommentar. Men ja vad ska man göra? Lågkonjuktur är lågkonjuktur. Någon gång måste det ju vända.

När Hannahflickan sökte på ett cafébiträdesjobb så fick hon veta att det var 4000 (om jag minns rätt) ansökningar som kom in på det jobbet. Så inte ens jobb som en gång i tiden var lätta att få är det längre. Förut kunde man söka städjobb utan utbildning, jag märkte mer och mer när jag själv var arbetslös att de ville ha mer och mer utbildning. Och naturligtvis det alla eftersökte - erfaren personal men ingen var villig att ge erfarenhet. Moment 22.

Ischa idag är det hälsoundersökning. Så det är fasta mellan 00 och tills efter jag varit på undersökningen halv nio. Jag var tvungen att knipa en morgontid. Jag skulle inte palla att vara utan mat ända till eftermiddagen. Min kropp skulle få totalfnatt. Som tur är får man dricka té och vatten. Så det kommer jag att göra. Hur ska man annars klara att ge kisseprov? =) Och så ska de sticka en i armen. Vilket oftast går bra nuförtiden då jag envisas med att de ska sticka mig i högerarmen där jag faktiskt är lättstucken. Oftast vill de sticka i vänsterarmen där det inte finns en enda jäkla synlig ådra. Medan det i höger finns en väl synlig en. Så jag får väl trycka för höger. Jag som annars är vänstervriden. DÅlig ordvits en fredagmorgon med för lite sömn i kroppen.

Kan inte lämna in bilen förrän om en hel vecka. Så det bli skumpa buss ända hemifrån. Det blir DYRT. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄ. Blir att tvinga av dem ett kostnadsförslag så jag vet vad de vill ha. Kommer det kosta mer än 4000 att laga då får skroten ta bilen eller så får man lägga ut den på försäljning i befintligt skick. Men jag hoppas jag ska ha råd att laga eländet. Vi ska klara av att betala reparationen själva.

Och tänk att det ska till lite kritik som svider för att man ska få ur sin älskling hur han mår egentligen. Jag minns själv hur förödande det är för en själv att vara arbetslös. I samhället är man inte värd ett ruttet lingon ens. Självkänslan och självförtroendet sjunker för varje dag som går. I början kan man hålla ifrån sig alla kritiska röster men till slut går även dem in och till slut tror man på det själv - att man är en värdelös nolla. Men så är det ju inte alls. Varför är det så att i Sverige är man sitt jobb? Har man ett viktigt jobb får man hög status. Har man ett viktigt jobb för en kommun som gör att ens liv rullar är man inte värd mycket alls. Tänk vilket kaos det skulle bli om alla kommunalt anställda lärare, förskolelärare, väghållare osv skulle gå ut i strejk. Alla dessa med så viktigt jobb men som får slita häcken av sig för ingenting.

Nej nu ska jag hasa mig iväg till bussen. Ha en bra dag allihop.