inte vad det var jag tänkte skriva förut. Jaja.

Min dag har varit rätt okej. Jobbet jag pysslar med nu går framåt. Bör bli klar den här veckan så att jag kan kliva på nästa projekt nästa vecka.

Min kropp har någon slags inbyggd träningsrädsla tror jag. Jag blir jämt förkyld och när jag är frisk och det är tisdag eller torsdag så har jag ont någonstans. Det är helknäppt.Idag gjorde höften asont imorse. Tänkte träna lite Wii men när jag kom hem kände jag mig genomförkyld. Och så fort klockan blev lite för mkt för att träna så fjupp - kroppen känns frisk igen.

Mens suger. Jag VET att jag ska vara glad över att det visar att min kropp är frisk och att jag kan få barn, för jag VILL ha barn, men jag tycker verkligen inte om det här äckliga fenomenet mens. Ja jag tycker det är äckligt. Faktiskt. Och det är svindyrt. Köpa jättedyra plast och annat konstmaterialsbindor, använda någon enstaka timme, släng, byt och så om igen. Sedan mensvärk och PMS på det. Nä jag gillar inte att ha mens.

*Den första kommentaren på flera månader kom in idag =D

*Ööööh? Jaaaa... Tralala.

Jag kom på något jag skulle skriva om när jag satt på jobbet idag men jag minns inte vad det var. Suck.

skrivit lite mer utförligt i det förra inlägget =D

Jag har en låg självkänsla. Den är inte lika dålig som den har varit men den är inte hög. Om någon av mina vänner tycker att dem är värdelösa tycker jag det är dumt för det är dem ju inte. Dem är ju jättevärdefulla. Men jag tycker ofta att jag själv ju är värdelös fast jag egentligen inte är det.

Det som fick mig att skriva det tidigare inlägget var mkt det att jag har alltid haft problem med matte. Lägg ett papper framför mig med siffror och du kan med blotta ögat se hur allt självförtroende och den lilla självkänsla har byggt upp bara smälter ihop till en liten amöbaklump. Jag håller på att för fjärde gången nu läsa matte A/B. Vi läste den i högstadiet, gymnasiet, jag läste den TVÅ gånger i Nässjö och jag fattar den fortfarande inte. Så nu är det femte gången jag läser kursen. Och jag fattar ingenting. Jag sitter där med boken framför mig, räknar så som jag tycker att det står i boken, och det blir fel. Så jag räknar om. Och det blir fel. Igår satt jag i en timme sammanlagt och räknade på TVÅ tal. Det första tog mig 45min att lösa med en badpaus emellan eftersom jag blev så arg, ledsen och frustrerad. Jag klev upp ur badkaret, löste mattetalet och blev rätt. Jag gav mig på mattetal nummer två för igår och det gick åt helsike. Det hela slutade med att jag blev galen på mig själv för att jag inte fattar hur man ska göra, hur man ska tänka osv med denna för mig påhittade vetenskap utan logik. Så jag blev jättesur och gick och la mig sur. Gjorde inte hela min dagliga läxa att skriva i må bra boken. Jag vaknade ju då sur imorse också eftersom jag inte skrev av mig ilskan igår. En del saker jag tålamod med så jag själv förundras men vissa saker blir jag galen över direkt. Matte har alltid varit en akilleshäl för mig. När jag var liten var det så många som skämtade om min intelligens att jag till slut började tro på att det var sant. Jag var helt enkelt för dum. Och med tanke på att i mellanstadiet fick jag ingen hjälp med matten, i högstadet fick jag godkänt för att läraren inte giddes sätta sig med mig och förklara så att jag förstod, i gymnasiet hann dem inte med det och jag fick veta att det var verkligen ingen idé att jag läste matte C eftersom jag ändå inte förstod matte.

När jag gick i Nässjö och pluggade fick vi läsa matte för att klara kursen i hållfasthetslära men det hela slutade med att jag blev underkänd på matteprovet, klarade på något sätt hållfasthetskursen och pga det klarade jag matten när jag gjorde omtentorna andra året tillsammans med ettorna.

På något konstigt sätt har jag alltså klarat godkänt i matten från mellanstadiet och i Nässjö trots att jag inte fattar ett skit av vad jag håller på med. Eftersom jag får så dåligt självförtroende vad gäller siffror så stör det mig i mitt jobb eftersom det är en del siffror att titta på. Jag behöver tex ett mer utförligt underlag än dem andra eftersom det mesta består av siffror jag inte förstår. Så jag läser nu mattekurs IGEN för att jag ska stärka upp mitt självförtroende. Jag har nu av olika anledningar hållit på med äckelkursen i tre år. Har kommit 30 sidor in i boken som består av över 200sidor. Så mitt självförtroende för siffror har inte vuxit för fem öre. Jag fattar fortfarande ingenting och jag för lite tålamod med mig själv. Det tar jättelång tid för mig att förstå siffror. Jag har inte lika mkt tålamod. Så jg tillåter mig själv att rasera hela mig själv så fort jag sätter mig med matteboken. Det är MÅNGA gånger jag undrat om jag dyskalkyli eftersom jag har så otroligt svårt med siffrorna men jag tror att det hela grundar sig i att ingen har bemödat sig med att förklara siffrornas värld för mig någon gång i skolan. I lågstadiet tyckte jag alltså det var roligt att räkna det man fick lära sig där men sedan började jag mellanstadiet och jag gav upp mer och mer och folk tutade ju i mig att jag var korkad så det blev någon slags dum självuppfyllande profetia helt enkelt. Jag trodde att jag var för korkad så jag låste hjärnan med åsikten att jag kan inte lära mig matte. Och den spärren sitter fortfarande stenhårt fastsvetsad. Så igår öste jag en massa skit och elakheter över mig själv, därav det förra inlägget.

Skulle någon av mina vänner behandla sig själv så som jag gjorde med mig själv skulle jag bli jätteledsen och rädd.

att jag oftast är en väldigt bra vän. Jag önskar bara att jag kunde vara en lika bra vän mot mig själv.

över hur hårt jag drog offerkoftan på mig igår.

Jag har noll tålamod, blir arg, blir ledsen, blir frustrerad, blir galen med mycket mera. Av vad? Av att sätta mig ner, slå upp en mattebok och försöka förstå hur man gör. Det här är nu min fjärde eller femte gång jag läser den här mattekursen och jag fattar verkligen fortfarande inte hur man gör. Jag gör något som känns rätt 9 gånger av 10 är det fel jag gjort. Blir man uppmuntrad att fortsätta då? Nej. Så jag försöker intala mig själv att jag tycker det är en rolig utmaning.